Sedan tidig barndom upplevde jag till och från andliga företeelser och hade föraningar, på den tiden trodde jag att detta var något alla upplevde och pratade inte så ofta om det med andra.

Jag valde att bilda familj tidigt i mitt liv och då stängde jag automatiskt ner för andevärlden för att under några år vara väldigt mycket "människa & mamma".🖤

Hösten 1996, jag hade tagit en lur på soffan när barnen lekte och plötsligt känner jag hur det liksom vibrerar kraftigt i min kropp. Jag var helt paralyserad och totalt vettskrämd. Då plötsligt kände jag, Maria, Var inte rädd, det är bara energier. 

Det kändes som mitt hjärta vaknade där och då, upplevelsen följdes av flera. 
Allt finns i våra hjärtan tänker jag, allt som vi glömt finns där att plocka fram och minnas. Vilka vi egentligen är, en andlig energi med  en mänsklig upplevelse.

Jag har haft förmånen, inte någon slump att  träffat flera kloka lärare (även flera mindre kloka men kanske de största lärarna) som lotsat mig genom en bitvis mycket snårig väg i mitt inre landskap. Psykologer, sjukgymnaster, yogalärare och medium, närings terapeuter, medmänniskor, listan kan göras lång. Jag har varit intresserad av mig själv, nyfiket och ivrigt slukat deras klokhet och tillsammans har vi mött mitt inre landskap. Väl medveten om att jag varit och är keymastern i mitt liv.

"Jag är medvetandet bakom mina tankar"

Den hundrade apan syndromet, eller som i filmen så som i himmelen. Allt finns därute, bara vi blir medvetna om det så kan vi också plocka ner det i våra liv. Att de finns flera dimensioner och verkligheter vi kan integrera med medvetet för vårt eget välmående och vår utveckling. Att hjälpa varandra med energihöjning känns otroligt viktigt i denna tid vi nu lever i. Hur hjälper vi bäst andra? Som jag upplever det så är de just genom att våga möta oss själva. Våra alla olika aspekter. Att börja leva från våra hjärtan istället för att vara fast i vår hjärna. Att skifta från vad vi tänker till vad vi känner. Hjärtstark helt enkelt.

Väl mött Maria Gustafsson